Med föreläsning och så, och det var skitkul! Detta kan bara bli bra!
tisdag 30 augusti 2011
måndag 29 augusti 2011
Och en helt annan sak
Jag har idag, för första gången nånsin hemma (jag har alltså ätit dessa, men enbart de få gånger det serverades i skolan) ätit färdiga köttbullar. Mamma Scan för att vara exakt. Ingen orkade laga mat, vi gjorde då alltså makaroner, lite brundsås och Mamma Scans köttbullar.. Jag gör nog inte om detta igen, det var bästan värre än pyttipanna. Men bara nästan. Ni som känner mig vet vad jag tycker om pytten..
Och så en anna sak till, nu fungerar det inte att få upp mitt schema på miun.se. Detta är inte bra, inte bra alls. Det måste fungera innan jag går och lägger mig, annars vet jag ju inte vart jag ska imorrn. Jag vet att jag ska till hus L och vara där 08.15. Men, hus L kanske är gigantiskt? Så, om någon ser en förvirrad stackars Therese med tårar i ögonen imorgon vid den tiden så får ni hjälpa mig. Om ni kan alltså.
Och så en anna sak till, nu fungerar det inte att få upp mitt schema på miun.se. Detta är inte bra, inte bra alls. Det måste fungera innan jag går och lägger mig, annars vet jag ju inte vart jag ska imorrn. Jag vet att jag ska till hus L och vara där 08.15. Men, hus L kanske är gigantiskt? Så, om någon ser en förvirrad stackars Therese med tårar i ögonen imorgon vid den tiden så får ni hjälpa mig. Om ni kan alltså.
Första skoldagen
Var alltså idag, det kändes ju inte som en skoldag eftersom vi bara fick information om hur saker och ting kommer fungera. Men det gick ändå, jag hittade vart jag skulle utan problem.
Nu längtar jag nå fruktansvärt till allt drar igång på riktigt! Jag vill sitta med böckerna uppslagna i timmar med fingrarna knapprande över tangentbordet. Påminn mig att jag sagt detta om två månader, då kanske jag behöver det!
En grej som jag finner underlig, jag är inte det minsta sugen på nollning, jag som älskar såntdär. Fest och lek och sånt, ni vet, men ändå.. Nä inge sugen alls.
Nu är jag sugen på att sova, kunde förstås inte siva i natt. Cirkus en timme fick jag sova. Efter att ha suttit på bussen ner till Sundsvall, lyssnat på all info och sen buss hem så somnade jag på en gång. Tvärs över sängen. Huvudet hängde utanför, kändes lite konstigt när jag vaknade. Jag gillar inte att sova på dagen, jag får ont i skallen och kan inte riktigt vakna till. Törstig är jag också! Men jag är glad, så förbannat. Jag tror att detta är precis rätt utbildning för mig!
Nu längtar jag nå fruktansvärt till allt drar igång på riktigt! Jag vill sitta med böckerna uppslagna i timmar med fingrarna knapprande över tangentbordet. Påminn mig att jag sagt detta om två månader, då kanske jag behöver det!
En grej som jag finner underlig, jag är inte det minsta sugen på nollning, jag som älskar såntdär. Fest och lek och sånt, ni vet, men ändå.. Nä inge sugen alls.
Nu är jag sugen på att sova, kunde förstås inte siva i natt. Cirkus en timme fick jag sova. Efter att ha suttit på bussen ner till Sundsvall, lyssnat på all info och sen buss hem så somnade jag på en gång. Tvärs över sängen. Huvudet hängde utanför, kändes lite konstigt när jag vaknade. Jag gillar inte att sova på dagen, jag får ont i skallen och kan inte riktigt vakna till. Törstig är jag också! Men jag är glad, så förbannat. Jag tror att detta är precis rätt utbildning för mig!
fredag 26 augusti 2011
Sista Fredagen..
..Som jag måste sitta nhär hemma och inte ha nåt att göra. På Måndag börjar skolan äntligen! Jag längtar som faasen! Dock har inte mina böcker kommit än, måste nästan mejla Adlibris, det var ju läänge sen vi beaställde. Brorsan fick ju sina för länge sen..
söndag 14 augusti 2011
onsdag 10 augusti 2011
Det luktar höst ute
Jag älskar höst, min favoritårstid. Det är nästan aldrig nån som förstår vad jag menar när det lukar höst, det luktar ju liksom.. Höstigt. Jag älskar den lukten!
Vääldigt gammal bild, men den är höstig!
Vääldigt gammal bild, men den är höstig!
Att titta tillbaka
Har tittat igenom gamlan inlägg lite och så hittade jag ett som jag skrev för lite mer än ett år sedan. Det var innan jag hunnit vara arbetslös och spenderat mina dagar hemma, så man kan lätt söga att jag ändrat mig, snurrat 180 grader! Jag vill alltid jobba, jag gillar att jobba! Kommer förmodligen att älska det när jag har pluggat färdigt och fått mitt drömjobb.
"Jag fattar inte dethär med att man måste jobba åtta timmar om dagen. Vad ska det vara bra för? Jag vill att det ska rulla in massa pengar ändå, utan att jag ska göra ett skit. Hade vart underbart!"
"Jag fattar inte dethär med att man måste jobba åtta timmar om dagen. Vad ska det vara bra för? Jag vill att det ska rulla in massa pengar ändå, utan att jag ska göra ett skit. Hade vart underbart!"
Morsning korsning
Hur mår alla idag? Jag mår finemang!
Sovit gott, vaknat utvilad, dagen har iallafall börjat bra!
Nu ska jag ut och se vad denna braiga dag kan göra för mig.
Sovit gott, vaknat utvilad, dagen har iallafall börjat bra!
Nu ska jag ut och se vad denna braiga dag kan göra för mig.
tisdag 9 augusti 2011
Jag är ganska väldigt duktig ibland
Idag har jag lagat middag, som jag brukar göra, men jag har nog överträffat mig själv. Vad sägs om kalvrulader med gräddsås, allt lagar from scratch? Fast det var lövbiff och inte kalv. Ganska bra jobbat för någon som inte ens kunde koka makaroner utan att bränna för 1½ år sedan.
Vet ni vad jag blir glad av?
Maria Montazamis reklamer på tv, jag tycker att hon är så härlig att jag blir full i skratt.
"När man kommer till öknen hittar man sand. Det är då det är dags att promenera"
Underbart!
"När man kommer till öknen hittar man sand. Det är då det är dags att promenera"
Underbart!
#3
Jag måste klippa mig, vill göra nåt nytt med håret. Tänkte nåt i stil med Adrienne Curry när hon var med i Top Model. Luggen alltså, rak bred och tjock. Så vill jag ha det.
That´s laafe
En småirriterande sak som jag nu har upptäckt är att den länk man ska gå in på när man kommit in på högskolan, den länk där det står allt du behöver veta, funkar inte. Kan det vara för att alla som kommit in på något använder den samtidigt? Så den krashar? Kanske, jag får testa sen.
Och ja, jag blir lätt irriterad på saker numer, förmodligen för att jag inte har nåt speciellt att göra.
Och ja, jag blir lätt irriterad på saker numer, förmodligen för att jag inte har nåt speciellt att göra.
Nu är jag lessen igen..
Satt och tittade runt och klickade in mig på en väns facebook-sida. Eller, till minne av-sida och börjar förstås att gråta.
För snart ett år sedan omkom min nära väns lillasyster, som även var min vän. Det kom som en chock för alla. Jag kommer ihåg exakt allt om hur jag fick reda på det. Jag låg i sängen i min gamla lägenhet, jag började inte jobba förrän halv ett när jag fick sms:et. Det kändes så konstigt och jag kände inga känslor alls,det hade inte hänt, förrän jag kom till jobbet. Jag är inte en sån person som gråter inför folk om jag kan undvika det, jag gillar det inte. Men ja, mitt på golvet, mitt bland alla börjar jag storgråta, det var först när jag sa det högt,när jag skulle berätta för Frida som det hann ikapp. Jag kunde inte andas, det kändes som om någon hade fyllt min hals med bomull och ingen luft kom igenom. Jag kunde inte tänka, det var bara vitt flimmer i mitt huvud. Jag brydde mig inte att nån såg, de fick tycka och tänka bäst de ville.
Inschasad i ett litet rum blev jag av min chef, hon var förstås orolig och undrade vad som hade hänt, det tog tjugo minuter för mig att hicka fram de dåliga nyheterna, sen kände jag mig tom. Slutade gråta och gick tillbaka till jobbet. Ett samtal fick jag ta den dagen, det var inget bra samtal. Jag var inte på humör för gnälliga människor och råkade väl säga en eller två dumma saker, fick göra administrativa saker resten av dagen.
Timmarna tickade förbi, jag fortfarande tom. Jag såg att folk tittade på mig, som om de ville säga "Jag är ledsen". Men det var inte synd om mig, inte jobbigast för mig. Kunde inte hålla mig, måste få veta om det verkligen är sant och loggar in på facebook, ser gruppen. Till minne av min vän. Börjar storgråta igen, inschasad i ett litet rum igen. Gråter ett tag, blir tom igen. Måste höra av mig till min vän, systern till min nu avlidna vän. Vad säger man? Vad vill de höra? Bestämde mig för att detta var fel dag att ringa, skickar ett sms. Jag beklagar sorgen. Det var allt jag fick fram, men det kanske räckte? Jag vet inte, ville inte fråga.
På något vis gick timmarna och det var dags att gå hem, det ville jag inte. Förmodligen enda dagen nånsin som jag inte ville gå hem från jobbet. Jag var ju tom, vad skulle jag göra för att timmarna skulle gå? Min sambo (som var särbo då) mötte mig utanför jobbet. Gick hem i tystnad,pratade lite om henne när vi kom hem. Ville inte kramas, ville inte röra vid någon. Han somnade, inte jag, jag låg i mörkret och stirrade i taket. Hela natten. Det blev många sådana nätter, max två timmars sömn. Så gick jag runt länge. Kommer inte ihåg om det var dagar, veckor eller månader, men jag kunde inte sova. Nu förstår jag inte hur jag kunde få vardagen att fungera med jobb och allt utan sömn, men det gick på något vis. När de ville att jag skulle ta sömntabletter för att sova blev jag arg. På mig själv. Har jag rätt att vara sånhär? En icke-fungerande människa som bara går runt? Nä det tycker jag inte.
Hennes familj har rätt att må så, att inte fungera och bara vara, inte jag. Hennes allra närmaste har rätt att vara så, inte jag. På nåt sätt lyckades jag börja sova igen och sakta men säkert blev allt " som vanligt" igen. För mig. Men inte för hennes syster, det kommer aldrig att bli som vanligt för henne. Jag får ont i magen när jag tänkter på hur hon känner sig. Hon har upplevt min värsta mardröm. Hur går man vidare? Jag vet inte, jag hoppas att jag aldrig måste uppleva detta och hitta ett svar på frågan. Jag kan inte ens tänka mig hur hon mår, när jag mår såhär.
Nu har jag egentligen delat med mig för mycket, jag borde radera hela inlägget. Vill egentligen inte att nån ska läsa, men jag är nog lite självisk, det känns som om smärtan släpper när det läggs fram. När fler kan läsa detta. Ni får klara er utan detaljer och namn, ni får inte veta något om begravningen eller sådant. Det är inte min information att dela, bara mina känslor är det. Fråga inte, jag vill inte svara, jag vet inte ens om jag vet något. Det gör inget, för jag ska sova nu. Stänga av i några timmar. Godnatt
För snart ett år sedan omkom min nära väns lillasyster, som även var min vän. Det kom som en chock för alla. Jag kommer ihåg exakt allt om hur jag fick reda på det. Jag låg i sängen i min gamla lägenhet, jag började inte jobba förrän halv ett när jag fick sms:et. Det kändes så konstigt och jag kände inga känslor alls,det hade inte hänt, förrän jag kom till jobbet. Jag är inte en sån person som gråter inför folk om jag kan undvika det, jag gillar det inte. Men ja, mitt på golvet, mitt bland alla börjar jag storgråta, det var först när jag sa det högt,när jag skulle berätta för Frida som det hann ikapp. Jag kunde inte andas, det kändes som om någon hade fyllt min hals med bomull och ingen luft kom igenom. Jag kunde inte tänka, det var bara vitt flimmer i mitt huvud. Jag brydde mig inte att nån såg, de fick tycka och tänka bäst de ville.
Inschasad i ett litet rum blev jag av min chef, hon var förstås orolig och undrade vad som hade hänt, det tog tjugo minuter för mig att hicka fram de dåliga nyheterna, sen kände jag mig tom. Slutade gråta och gick tillbaka till jobbet. Ett samtal fick jag ta den dagen, det var inget bra samtal. Jag var inte på humör för gnälliga människor och råkade väl säga en eller två dumma saker, fick göra administrativa saker resten av dagen.
Timmarna tickade förbi, jag fortfarande tom. Jag såg att folk tittade på mig, som om de ville säga "Jag är ledsen". Men det var inte synd om mig, inte jobbigast för mig. Kunde inte hålla mig, måste få veta om det verkligen är sant och loggar in på facebook, ser gruppen. Till minne av min vän. Börjar storgråta igen, inschasad i ett litet rum igen. Gråter ett tag, blir tom igen. Måste höra av mig till min vän, systern till min nu avlidna vän. Vad säger man? Vad vill de höra? Bestämde mig för att detta var fel dag att ringa, skickar ett sms. Jag beklagar sorgen. Det var allt jag fick fram, men det kanske räckte? Jag vet inte, ville inte fråga.
På något vis gick timmarna och det var dags att gå hem, det ville jag inte. Förmodligen enda dagen nånsin som jag inte ville gå hem från jobbet. Jag var ju tom, vad skulle jag göra för att timmarna skulle gå? Min sambo (som var särbo då) mötte mig utanför jobbet. Gick hem i tystnad,pratade lite om henne när vi kom hem. Ville inte kramas, ville inte röra vid någon. Han somnade, inte jag, jag låg i mörkret och stirrade i taket. Hela natten. Det blev många sådana nätter, max två timmars sömn. Så gick jag runt länge. Kommer inte ihåg om det var dagar, veckor eller månader, men jag kunde inte sova. Nu förstår jag inte hur jag kunde få vardagen att fungera med jobb och allt utan sömn, men det gick på något vis. När de ville att jag skulle ta sömntabletter för att sova blev jag arg. På mig själv. Har jag rätt att vara sånhär? En icke-fungerande människa som bara går runt? Nä det tycker jag inte.
Hennes familj har rätt att må så, att inte fungera och bara vara, inte jag. Hennes allra närmaste har rätt att vara så, inte jag. På nåt sätt lyckades jag börja sova igen och sakta men säkert blev allt " som vanligt" igen. För mig. Men inte för hennes syster, det kommer aldrig att bli som vanligt för henne. Jag får ont i magen när jag tänkter på hur hon känner sig. Hon har upplevt min värsta mardröm. Hur går man vidare? Jag vet inte, jag hoppas att jag aldrig måste uppleva detta och hitta ett svar på frågan. Jag kan inte ens tänka mig hur hon mår, när jag mår såhär.
Nu har jag egentligen delat med mig för mycket, jag borde radera hela inlägget. Vill egentligen inte att nån ska läsa, men jag är nog lite självisk, det känns som om smärtan släpper när det läggs fram. När fler kan läsa detta. Ni får klara er utan detaljer och namn, ni får inte veta något om begravningen eller sådant. Det är inte min information att dela, bara mina känslor är det. Fråga inte, jag vill inte svara, jag vet inte ens om jag vet något. Det gör inget, för jag ska sova nu. Stänga av i några timmar. Godnatt
måndag 8 augusti 2011
#2
Jag vill ha den 11:e boken i True Blood-serien, jag älskar dessa böcker.
Så om det är så att nån vill köpa en present till mig, satsa på denna.
Today is a wonderful day!
För jag har kommit in på högskolan, mitt första val! Hell yeah!
Om tre veckor kör vi, här ska pluggas som aldrig förr!
Om tre veckor kör vi, här ska pluggas som aldrig förr!
torsdag 4 augusti 2011
Jag är så jävla rädd för getingar!
Och självklart har det flygit in en sån jävel här, jag stängde in den i sovrummet..
Vad gör jag då?
Slöar i soffan med datorn i knät, min vanliga dagssyssla de senaste månaderna. Jag har som sagt varit utan jobb en stund nu, den första veckan gick bra. Det kändes som semester, andra veckan också. Efter det började det krypa i kroppen och jag kunde inte sitta stilla, detta gick dok över efter ett tag. nu är jag lat, så himla lat. Jag kliver upp alldeles för sent, tittar på tv, går en promenad, fipplar med datorn, lagar mat, mer tv sen säng. Detta går inte längre! Ge mig rutin!!!!
Jag hoppas ju på högskolan, jag har sökt och är skitnervös för att jag inte ska komma in, snart får man veta. Hoppas hoppas hoppas!!!!
Sitter just nu också och väntar på att min sambo skja komma hem, han och grabbarna har varit nere på Classic car week i Rättvik. Det är full aktivitet i trapphuset uatnför dörren, men inte han. Så jag får väl vänta ett tag till helt enkelt. Mer bloggar att läsa!
Jag hoppas ju på högskolan, jag har sökt och är skitnervös för att jag inte ska komma in, snart får man veta. Hoppas hoppas hoppas!!!!
Sitter just nu också och väntar på att min sambo skja komma hem, han och grabbarna har varit nere på Classic car week i Rättvik. Det är full aktivitet i trapphuset uatnför dörren, men inte han. Så jag får väl vänta ett tag till helt enkelt. Mer bloggar att läsa!
Glor på Top Model
Varför kan inte jag också vara smal som en sticka, 7 meter lång och få klä mig i godisliknande klänningar från Lanvin, Versace och Balenciaga? Jag vill också tjäna tonvis med sedlar och få denna kick (som jag kan tänka mig att de får) när de kliver ut på catwalken.
Men, men, så är livet. Det är inte min lott, så att säga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)